Ständiga förbättringar

I Sverige jobbar jag sen några år tillbaka med att skapa förutsättningar för förbättringsarbete på landets vårdcentraler, genom att tillhandahålla data om verksamheten och sprida metoder för hur man kan använda data till att utveckla och förbättra verksamheten. Redan innan jag kom till Kenya hade jag därför en plan om att försöka stimulera till att få igång systematiskt förbättringsarbete även på de arbetsplatser jag kommer till här. Att de har data visste jag redan sen förra gången, men jag anade att det mest används för att rapportera statistik till myndigheter, och kanske inte kommer personalen till kännedom i någon större utsträckning.

 Det finns gott om statistik om verksamheten, här olika aspekter av malaria och hur det varierar över året

Bertil och jag ska ju hålla i undervisning för personalen på sjukhuset varje tisdag morgon, och när det blev min tur tänkte jag att det vore roligt att ta fram lite data från verksamheterna och visa personalen. Roligt för dem att se vilket bra jobb de gör och vad många patienter de hjälper! Sjukhuschefen är väldigt ambitiös så jag anade att förslaget skulle falla i god jord, och det gjorde det. Han utsåg en administratör som skulle plocka fram data ur deras register, vi diskuterade några olika områden som vore intressanta att titta på och så bestämde vi en dag i god tid innan tisdagen då vi skulle gå igenom det tillsammans. Det fanns också en del praktiska omständigheter som behövde lösas: Nån på ekonomiavdelningen var tvungen att godkänna att administratörens internetmodem laddades med motsvarande 50 kr, laddning och lösenord för den gamla laptopen behövde förmedlas till rätt person osv.

Naturligtvis gick det inte enligt plan. Redan dagen därpå uppstod nån händelse så att administratören som skulle hjälpa mig fick andra uppgifter, och istället beordrade sjukhuschefen en annan administratör, Salome, att ”hjälpa mig” att ta fram data. Hon såg ut ungefär som att hon just fått sin semester indragen och allt jag föreslog verkade jättejobbigt, vi hade en del språkförbistringar och missförstod varann angående vilken typ av data som skulle tas fram och vad som var möjligt. Vi bestämde en ny dag då vi skulle titta på vad hon kunnat sammanställa.

Salome var okontaktbar resten av veckan, varje gång jag letade efter henne på hennes kontor var hon ute. Till slut blev det fredag eftermiddag och jag lyckades få en snabbgenomgång av den powerpoint-presentation hon satt ihop. Det var ju inga inspirerande illustrationer och bilder direkt, men datat såg faktiskt riktigt bra ut! Jag berömde och tackade Salome, bad om några kompletteringar (typ en rad för totalvärden och lite kompletteringar med var datat kommer från) och så skulle vi titta på det igen på måndagen, inför tisdagens visning.

Jag satte mig själv med datorn och skulle ta fram lite jämförande statistik från resten av Kenya, som finns lättåtkomlig på internet via WHO och kenyanska myndigheter. Jag hade bl a tänkt att vi skulle titta på tuberkulos, eftersom det är en sjukdom som kan upptäckas/misstänkas av alla i personalen på alla avdelningar och mottagningar, och det är en svår, utsatt och viktig patientgrupp, särskilt här i en sån fattig region. Det sitter komihåg-listor om TB-screening överallt på sjukhuset och jag uppfattar att TB-teamet är välfungerande, så jag väntade mig att vi skulle få bra siffror som personalen skulle bli glada och stolta över att få se, bli peppade att fortsätta göra ett bra jobb och att de skulle bli intresserade av att titta på fler delar av sin verksamhet vid kommande träffar.

 Kom-ihåglista för när man ska utreda tuberkulos

Jag googlade rätt på Kenyas tuberkulosstatistik och började räkna. Och räknade om. En gång till. Men nej, det blev inte alls de goda resultat jag hade väntat mig, tvärtom! Även om jag avrundade jätteoptimistiskt låg andelen tuberkulos här i området på en tredjedel av genomsnittet i Kenya, vilket betyder att vi inte hittar och behandlar tillräckligt bra. Det kan ju finnas många anledningar till det, t ex att maskinen som analyserar proverna har slut på patroner titt som tätt, men det räcker inte som förklaring. Det här var INTE nåt jag ville visa för personalen vid första utbildningstillfället! Jag satt som bäst och funderade ut hur jag skulle förklara för sjukhuschefen och Salome att det inte skulle bli tema data på tisdag utan typ ”diabetesbehandling i ökenklimat”, men så kom apotekskillen och tittade förbi och undrade hur det gick för mig. Jag visade honom några siffror och undrade lite försiktigt vad han tyckte. ”Jamen de här siffrorna är bara för det här sjukhuset, det finns ju 16 andra TB-mottagningar på alla dispensaries i trakten!” AHA! Men de andra mottagningarnas data finns väl inte här på sjukhuset? Jag skyndade mig tillbaka till Salome och undrade om hon möjligen hade koll på de andra mottagningarna också. Kenya är ju inte en f d brittisk koloni för inte, de har statistik på precis allt! ”Inga problem” sa Salome, ”här är alla mottagningarnas siffror, vill du att jag lägger ihop dem?” Vi gick igenom lite om vilka aspekter som kunde vara intressanta och Salome strålade som en sol. Nu var det fredag em och dags att ta helg, men vi kom överens om att hon skulle kontakta mig igen på måndag så vi kunde finslipa inför tisdag morgon.

Måndag kom, och Salome var spårlöst försvunnen på nån utbildning. Vi hade massor av patienter på mottagningen, men på eftermiddagen lyckades jag komma åt datorn där siffrorna var sparade och göra några tillägg i presentationen. Även med totalsiffrorna för alla mottagningar var siffrorna för tuberkulos i North Pokot bara i nederkant av genomsnittsintervallet för Kenya. Men det fick duga.

På tisdag morgon kom jag tidigt till sjukhuset och träffade på Salome som ville titta på vår presentation tillsammans, såhär i elfte timmen. Hon ville gärna lägga till några bilder om vad kvalitetsdata innebär, vilka faktorer som är viktiga och hur man hanterar olika felkällor! Imponerande! Nu när vi tittade på TB-siffrorna framkom också att de data hon tagit fram bara gällde de svåraste tuberkulosfallen, där infektionen sitter utanför lungorna. Om man extrapolerar betyder det att antalet TB-fall som upptäcks här i trakten är mycket högre än i resten av Kenya, vilket betyder att personalen gör ett bra jobb, precis det jag ville visa! Så med lätta steg gick vi till veckans fortbildningsträff.

Fortbildning utan projektor

Det finns ingen projektor, så jag fick hålla upp datorn för att alla skulle kunna se staplarna. Inte optimalt, men de lyckades ändå hänga med. Vi diskuterade sjukhusets siffror för malaria, luftvägsinfektioner, diarré, kala azar, högt blodtryck, diabetes, tuberkulos mm och det kom fram jätteintressanta faktorer som påverkar diagnostik och behandling som jag aldrig skulle kunna komma på själv. T ex varierar många infektioner med om det är regnperiod eller inte, men även de kroniska sjukdomarna påverkas. Patienterna söker sällan för kroniska sjukdomar, utan det upptäcks då de söker för nåt annat, tex malaria. Vi såg också många nya TB-fall på hösten (fast de kallar det inte höst, de har inte årstider som vi utan bara regn- eller torrperiod), vilket förklarades med att många män flyttar till Uganda med korna för att hitta bete under torrperioden, och då kan de inte komma på sina planerade besök för tuberkulos och faller ur behandlingen. Sen när de kommer tillbaka hem igen återkommer de till mottagningen för behandling, men då får man ofta börja från början igen. Vi såg också att 1/10 av alla kala azar-patienter i Kenya behandlas på det här sjukhuset! Det är en specialklinik som startats av Läkare utan gränser.

Personalen tyckte det var kul att få se sina data och diskutera, och till nästa tillfälle (som var idag) önskade de att vi skulle kolla på förlossningsstatistiken. I mitten av förra veckan pratade jag med Salome och en annan administratör som skulle plocka fram statistiken (det var inte alls lika mycket som förra gången). Sen var jag ju på dispensaries förra veckan, men när vi skulle gå igenom siffrorna igår så var inget gjort. Den ena administratören hade tagit ledigt för att skörda majs hemma i Kapenguria. Ja, så idag pratade vi om bröstsmärta istället, och hade en interaktiv timme då de först fick tävla om att komma på så många orsaker till bröstsmärta som möjligt, och sen gick vi igenom utredning av dessa tillsammans.

 Gruppdiskussioner pågår

De blev jättebra och alla var engagerade. Jag trodde att en del lite ovanligare diagnoser som inte går att utreda här skulle glömmas bort, men de var jätteduktiga! Till slut hade jag skrivit 7 sidor av blädderblocket!

 Väggarna tog slut!

Till nästa vecka har de önskat att vi ska öva på akut traumaomhändertagande enligt ABCDE, så det blir roligt!